Hur bygger man upp infrastruktur utan byggstenar?

Vid foten av Himalaya…

…där Indien slutar och det flacka landet Bangladesh tar vid, söker sig Bangladeshiska turister i mängder för att se på – vadå?

Ja, det undrar jag också. Alla, bangladesher jag mött säger ”you should go to Jaflong”. Där ska vi få uppleva vackra berg på avstånd, bergen tillhör nämligen Indien, se en turkosfärgad flod samt uppleva något som är bristvara i Bangladesh, nämligen – sten.

Innan vi reste till nordöstra delen av landet såg vi framför oss ett stort dagbrott där hammarslagen ekar och massiva stenblock krossas till grus.

Foto: Vivi Pietik Bangladesh 2009

Istället möttes vi av muskulösa män som letade efter stenar på flodbotten. Med hinkar hivas stenarna upp i små roddbåtar, sorteras för hand och lossas vid strandkanten. Med spade som enda verktyg lossas flak efter flak med grus och sten, i timme efter timme.

Utmattade av den långa buss-/flakbils-/buss-/flakbils-resan anlände vi till ”turistorten” Jaflong och blev avsläppta i en korsning bland grus och damm. Under en kort sekund av obetänksamhet satte vi oss de två rickshaws vi blev ombedda att sätta oss i, utan att se oss närmare omkring. Jag hade skrivit hotellets namn och adress på handflatan, turen skulle kosta en krona och killarna trampade iväg med oss och våra väskor. Backe upp och gropiga släntar ner, förbi grushögar, skakbord och hårt slitande kvinnor och män.

Foto: Vivi Pietik Bangladesh 2009

Vid ”point zero” släpptes vi av. Förbryllade insåg vi att ett missförstånd skett. Vi hade blivit lurade på något slags sightseeing och killarna ville ha tiodubbelt betalt. Efter en stunds ordväxling på valfria språk landade priset på 2 kronor för turen ner men vi vägrade åka med upp igen, utan ville gå till fots. Vi ville titta närmare på det vi förstod var Bangladesh viktigaste stenupptag. Grus som runnit ner från Himalaya (förenklat sagt).

Sverige har sitt järnmalm

Numer bor jag i Bergslagen, ett av de viktigare områdena under Sveriges utveckling sedan medeltid fram till förra seklet. Hela omnejden där jag bor är perforerad av gruvhål. Hål där man brutit järnmalm, förädlat järnet, sålt produkten eller byggt upp landet.

Vad har man i Bangladesh?

Inte har man berg. Alla berg som vi ser under resan tillhör grannlandet Indien. Man får nöja sig med smulorna, stenarna som erosionen lossar från bergen och fraktar via floderna.

Foto: Vivi Pietik Bangladesh 2009

Landet ligger lågt och drabbas årligen av översvämningar. Så visst finns det lera. Leran formas till tegelstenar och bränns i ugnar runtom i södra Bangladesh. (En otroligt smutsig historia när det kommer till rökgaserna från dessa tegelstensverk.) Tegelstenarna används för att bygga hus och vägar.

Ja – du läste rätt! I brist på annat byggmaterial anlägger man vägarna av tegelsten. De har inte så lång hållbarhet utan vägarna är redan efter ett par år rangliga som klapperstenshögar.

Åter till Jaflong.

Förundrade av dagens intryck tog vi in på det sökta hotellet, som visade sig ligga precis intill korsningen där busschauffören lämnat av oss ett par timmar tidigare. Följande morgon fortsatte vi resan i landet utan berg.

Published by

Vivi

Jag vill sprida kunskap och väcka tankar och engagemang i miljöfrågor. Därför driver jag företaget Viveco och arbetar som miljöutbildare och miljökonsult. Kontoret har jag i Norberg men jag är verksam över hela länet och landet.