Reflections from Rework the World: Take a chance

”Take a chance” is not only a well known ABBA hit song from the 70’s. It is also an implication which refers perfectly to this world summit. Why? During the next days people will come to Sweden from all over the world to discuss local solutions for global development problems.

Take a chance! to present a sustainability project you have been devoted to during the past few years. Share your story with others during a workshop.

Take a chance! to learn from other local projects, innovations and solutions to solve environmental problems and be inspired to design your own job.

A particular line from the ABBA song is stuck in my mind; “I’m still free, take a chance on me”, and it makes me think of the high unemployment rate in Sweden. Youth unemployment is a disaster. When and how are people supposed to get their working experience? By queuing at the employment agency? Young people who are eager to work hard for a more environmentally sustainable future should not be left outside the job market. Give them a chance.

My wish for all people with the power to have an impact: Support young adults to make a reality of their dreams, to practice their theoretical knowledge, help them to start their own enterprise or hire them to work for you.

There are so many environmental problems to solve and so many people in the need for a job.

So just take a chance – to rework the world!

Hur få ett välmående samhälle utan att tära på moder jord?

I tider då media dagligen rapporterar om globala klimatförändringar, etanolbilar och Kyotoavtal kan man lätt tappa fokus och känna sig uppgiven inför framtidens förutspådda miljökaos. Samtidigt finns det en utbredd ignorans bland svenskarna inför det faktum att vi lever i ett resursslösande välfärdssamhälle som har hög standard på bekostnad av fattiga människor och moder jord.

Jag kan urskilja två sambandskurvor som krockar, vilket gör det svårare att nå en hållbar framtid. Samhällsekonomer ser ett linjärt samband mellan välfärd och ökad ekonomisk tillväxt visat i att vi i världen har mer pengar som vi kan spendera på saker.

Ekologer ser ett annat, icke-linjärt samband mellan slöseri av naturens resurser och dess effekter som både kan vara plötsliga och försenade, dvs. ej synbara omedelbart efter ingreppet. Ett exempel är Amazonas regnskogar med hög biodiversitet som avskogas för att ge plats åt monokulturer (t ex bananplantager). Att skövla en viss andel från det ursprungliga totala är inte skadligt men nu när det snart inte finns något kvar att skövla står vi utan koldioxidsänkor och arter som behövs för ett motståndskraftigt ekosystem. Dessa två samband är svåra att sammanföra. Hur ska vi kunna försäkra ett välmående samhälle utan att tära på moder jord?

Jag tror att vi måste se över vad ett ”välmående” samhälle innebär. Är det så att vi mår bättre av att spendera rekordmånga miljarder kronor på detaljhandel, som vi gjorde julen 2007[1]? Vi har upprättat en folkhemsstandard utan dess like. Enligt beräkningar av ekologiska fotavtryck är det sagt att om alla levde som vi i Sverige skulle det behövas fler än tre jordklot[2]. Är jag alltför naiv när jag påstår att om vi ska uppnå ett hållbart resursanvändande måste vi anpassa oss till det Tellus vi fått tilldelat?

Det är hur vi lever våra liv som sätter spåren i naturen. Dock går det inte att sätta till den enskilda individens ansvar att få bukt på klimatförändringarna. Resursslöseriet måste dämpas med nödvändiga styrmedel, piska och morot. Konsumtionen behöver riktas från materiell välfärd mot tjänster och upplevelser[3].

Bio-energy power plant in Valencia. Foto: Vivi Pietik

Energieffektivisering och nya energikällor är något som Sveriges ledande miljöexperter pekar ut som viktigaste medlen för att klimatanpassa samhället. Solen är alla energikällors moder (kärnkraft och termisk energi borträknat) vilket leder till att de teknikområden som förespråkas att utvecklas är: Solvärme, solceller, solfilmer på byggnader och solenergi för vätgasproduktion till transportsektorn med mera. Även vind- och vågenergi har potential och bör utvecklas, liksom bioenergisektorn. Bioenergibranschen är kraftigt expanderande men samtidigt mycket känslig eftersom odling av bioenergi inte får ske på bekostnad av att människor i fattigare länder står utan odlingsbar mark för matproduktion[4].

För att minska på utsläppen av koldioxid från transportsektorn behövs nya lösningar för kollektivtrafik och trängselavgifter. Biodiversiteten och koldioxidsänkor hotas av avskogningen varför certifieringssystem och alternativa produkter och bränslen behöver lyftas fram.

Det finns innovativa forskare och teknikutvecklare som behöver investeringar för att kunna utveckla ännu okända lösningar. Däremot kan vi inte rulla tummarna i väntan på att framtiden utvisar hur det går för miljön. Vi som lever idag står i turordning att förvalta jorden för våra barn och barnbarn. Om man tar sig en funderare över hur fördelningen av resurser ser ut idag för att tillstå våra behov och begär, tror jag att man kan hitta flera uppslag till möjligheter för att bidra till en hållbar framtid.


[1] Rauden Lisbeth, 2007-12-27, ”Mellandagsrean hjälper julhandeln till rekord”, Dagens Handel

[2] http://www.myfootprint.org/ [accessed: 2010-05-12]

[3] Schück Johan, 2007-12-21, ”Minskad konsumtion inte rätt sätt att möta klimathotet”, Dagens Nyheter

[4] Strid Pernilla, 2008-01-03, ”Teknikerna som kan klara klimatet”, Miljöaktuellt

Om att leva från handen till munnen i dagens Bangladesh

Ett utdrag ur resedagboken från Bangladesh 2009. Jag har rest mycket till utvecklingsländer för att få fördjupad förståelse i hur saker och ting hänger ihop i en allt mer globaliserad värld.

08/11/2009 08:55 AM. Tankar från en säng i Srimongol, Bangladesh

Klockan är åtta på kvällen på första arbetsdagen i veckan, söndag. Kajorna på taken har tystnat och solen har sedan länge sjunkit ner bakom sjön och risfälten. Hur skriver man ner allt man upplever när man är mitt uppe i upplevelsen? Fast, tänker vi så får vi vänta till graven innan upplevelseflödet och intrycken avstannar. Denna dag kommer att leva vidare i våra hjärtan länge framöver.

Razbe är enda sonen i en fattig familj från en by utanför Srimongol. Han är lärare och åker hem till barn för att lära dem engelska. Han beklagar sig över att hans familj måste leva från handen till munnen, ingen möjlighet till att lägga undan pengar för framtiden. En gång samlade de ihop pengar till giftermål för den enda dottern. Tanken var att hon och brudgummen skulle leva tillsammans i England, men ödet ville annorlunda. Att systern är frånskild och tillbaka till familjen bara efter mindre än ett halvårs äktenskap är just Razbes stora bekymmer. Hur ska familjen få ihop pengar till ett nytt giftermål med en bättre man för systern, någon som hon kunde bygga en framtid med? Exakt vad som hände mellan henne och mannen förblir ett mysterium, men något vi förstått är hur svårt det är för en banglaflicka att gifta om sig.

Vi hade bestämt att ses klockan tio i hotellets foajé. När vi kom ner halv tio stod Continue reading Om att leva från handen till munnen i dagens Bangladesh

Campaigns against the logging of old growth forests

A discussion on the conflict between meeting the needs of the market today and those of the future

Background

In Sweden, with it’s total area of 450’000 square kilometres, 55% of the land area is covered by forest habitats. The forest industry stands for 20% of the Swedish export. The forest land has great economical value for Sweden along with the environmental (flora and fauna) and the social values (i.e. recreation). The productive forest land corresponds to 23 million hectares and is managed by the public (the state, municipalities, county councils, the church and companies) or private persons (http://www.ne.se).

Sawmill industry started off in the middle of the 19th century and the forest industry is well established. The Swedish Forest Industries Federation, Skogsindustrierna, declare that the forests in Sweden are growing faster than they are being harvested (http://www.skogsindustrierna.org), about 2/3 of 100m3sk growth each year (http://www.ne.se). Admittedly, the number of trees has been rising since the 1920’s (National Forest Inventory) but most of the productive forest land has a very poor biological diversity which hazards the sustainability of the ecosystem. The demand for timber is increasing on the world market and the prices are higher than ever which leads to a greater pressure to cut down more natural forest habitats (DN 19/10-2007). Continue reading Campaigns against the logging of old growth forests

Hur ska företagen tjäna pengar på att bevara biologisk mångfald?

I veckan deltog jag för fjärde gången på Sustainability Day, detta år på Cirkus i Stockholm, som vanligt arrangerat av tidningen Miljöaktuellt. Temat var ”Planetens nya prislapp” och forskaren Åsa Jansson från Beijerinstitutet argumenterade skickligt för varför vi måste lära oss att ekosystemtjänster kostar pengar.

Värdera ekosystemtjänsterna


Våtmarker är naturen egna reningsverk, Foto: Vivi Pietik

Visst är det så att vi måste värdera de tjänster som planeten tillhandahåller oss gratis (tänk våtmarkens vattenrening, binas pollinering, skogen som koldioxidsänka). Annars kollapsar ekosystemen och därmed minskar chansen för planeten att försörja alla 9 miljarder människor år 2050. Detta är fakta som miljöförespråkarna Svante Axelsson Generalsekreterare på Svenska Naturvårdsverket, Anders Wijkman från Tällberg Forum, Lasse Gustavsson VD på Världsnaturfonden Sverige ställer sig bakom, liksom chefsekonomen Stefan Fölster från Svenskt Näringsliv (som visserligen alltid kommer med sitt i mina ögon tråkiga argument att vi i Sverige inte ska skärpa miljöreglerna eftersom företag då flyttar utomlands).

Många arter = hög buffert

Denna heldagskonferens arrangerades i samband med Näringslivets Miljöchefers årsmöte vilket ledde mig till att formulera frågan: Hur kan företag tjäna pengar på bevarad biodiversitet? Ett stort antal arter skapar nämligen en buffertförmåga för ekosystem att klara av förändingar. Men så länge vi inte ser den tydliga kopplingen mellan en art och dess funktion för vår ekomiska välfärd tenderar vi att bortse från det viktiga i att bevara arten.

Är konstgjorda marknader svaret? Dvs. att vi hittar på ett värde för biets pollineringsförmåga och räknar med den i budgetkalkylen. Jag är inte helt övertygad.

I det långa loppet kräver konstgjorda marknader (som tex. handel med utsläppsrätter) ett avancerat regelverk och god kontroll för att det ska bli olönsamt att smutsa ner och istället lönsamt att välja det mest miljöeffektiva. Jag blir frustrerad när jag tänker på alla utsläppsrätter som delas ut gratis till våra industrier som inte har råd att betala vad det kostar att smutsa ner. Ja såklart, om pappersbruket var tvunget att betala för alla sina faktiska utsläpp skulle det bli som Stefan Fölster förutsett, de flyttar verksamheten till Kina och Sverige förlorar intäkter.

Är ekoturism ett sätt att prissätta ekosystemtjänster?

Istället vill jag veta hur man kan tjäna pengar på ökad biologisk mångfald, på riktigt? Ett svar kan vara ekoturism. Människor betalar för att gå på vargsafari vilket i sin tur kräver att det finns 1) varg, 2) natur som vargen kan sträva om kring i 3) lugn och ro runt dessa strövområden. Klirr i kassan och naturen vann.

Fler exempel? En bred zon med lövträd i skogsbrynet skyddar monokulturen (tex. ett granfält) från hårda vindar. Detta gör skogsbruket mindre riskfyllt men miljöfrågorna är som bekant mer komplexa än så. Biodiversiteten ökar endast om arterna har möjlighet att röra sig fritt mellan de olika zonerna och föröka sig, via sk. korridorer. Detsamma gäller ovan nämnda exempel med vargsafarin. Inte hjälper det om vi har fraktionerade grönområden, en varg här och en annan där. Att i stort sett hela Sveriges vargstam härstammar från tre (!) individer är ett tydligt exempel på hur problemet med en liten genetisk variation riskerar att bestående utarma den biologiska mångfalden. Arten är mindre motståndskraftig mot störningar, tex. virusangrepp.

Vad tycker du?

Hur ska ett företag göra för att visualisera det faktiska samband som finns mellan företagets välfärd och naturens gratistjänster? Lika aktuell är den omvända frågan: Hur ska företagen hantera det långsiktiga problemet med en ständigt minskande biologisk mångfald?

Jag är idel öra.

Skogsbruk utan hyggen – långt ifrån verklighet i dagens Sverige

Idag, 13 april 2010, presenterade Svenska Naturskyddsföreningen sin rapport ”Skogsbruk utan hyggen”.

Trakthyggesbruk ställs mot hyggesfritt skogsbruk

Det förstnämnda innebär att man avverkar hela, eller nästan hela skogsbestånd, medan det hyggesfria skogsbruket innebär en selektiv avverkning.

Värdera biologisk mångfald – för långsiktig hållbarhet


Blivande skogsmästare lär sig planteringsteknik. Foto: Vivi Pietik 2010

Jag förespråkar att man ser till andra naturvärden i skogen än bara de ekonomiska värden som vi får ut av timmer, massaved och bränsle. Den biologiska mångfalden (antalet djur- och växtarter) behöver ökas för att vi ska kunna uppnå våra nationella miljömål. När skogsbestånd kalavverkas bildas barriärer för djur och växter att sprida sig, vilket är ett stort problem idag.

För att öka den biologiska mångfalden i Sverige har allt större skogsarealer fått ett ökat skydd (tänk Naturreservat, Nationalpark, miljöcertifierat skogsbruk). Paradoxalt nog har arealerna som kalavverkas aldrig varit större än vad de är idag och dagens intensiva skogsbruk gör det omöjligt för skogarna att inhysa en större biologisk mångfald.

Plockhuggning kräver stor kunskap hos den som avverkar

Trädtoppar i naturreservat, Foto: Vivi Pietik

Kärnan till problemet är väl just där, att ett homogent lättskött bestånd (tänk tallar i rad) lättare kan omvandlas till stora lass likartat timmer, medan en plockhuggning här eller där kräver större kunskap hos avverkaren och mer energi eftersom maskiner används fler gånger. Därtill går avverkningen långsammare (omloppstiden för skogen blir längre), vilket minskar effektiviteten av skogsbruket.

Det mest galna i sammanhanget är att om man bara ser på klimatnyttan i skogsbruk kan man argumentera för kalhyggen eftersom koldioxidupptaget per hektar skog blir större än i blandskog som plockhuggs. Detta illustrerar väldigt bra komplexiteten i miljöfrågor. Det finns för- och nackdelar med allt. Med en variation i ålder på träden får man en större motståndskraft mot sjukdomar och insektsangrepp samt en livsmiljö anpassad för fler djurarter. Därtill behövs en variation av trädslag, bestånd med lövträd behöver varvas med tall och gran.