Hur bygger man upp infrastruktur utan byggstenar?

Vid foten av Himalaya…

…där Indien slutar och det flacka landet Bangladesh tar vid, söker sig Bangladeshiska turister i mängder för att se på – vadå?

Ja, det undrar jag också. Alla, bangladesher jag mött säger ”you should go to Jaflong”. Där ska vi få uppleva vackra berg på avstånd, bergen tillhör nämligen Indien, se en turkosfärgad flod samt uppleva något som är bristvara i Bangladesh, nämligen – sten.

Innan vi reste till nordöstra delen av landet såg vi framför oss ett stort dagbrott där hammarslagen ekar och massiva stenblock krossas till grus.

Foto: Vivi Pietik Bangladesh 2009
Foto: Vivi Pietik Bangladesh 2009

Istället möttes vi av muskulösa män som letade efter stenar på flodbotten. Med hinkar hivas stenarna upp i små roddbåtar, sorteras för hand och lossas vid strandkanten. Med spade som enda verktyg lossas Continue reading Hur bygger man upp infrastruktur utan byggstenar?

Är det modet att våga misslyckas som driver utvecklingen framåt?

Släpp in syret, låt tankarna fly

Kontorsfönstret vidöppet. Utanför genomför ett politiskt parti sin valkampanj på Norbergs torg. Kritiska tal varvas med eldsprut och amatörteater. Lyssnar på en ung kvinna vid ett piano som med vemod i rösten framför sina alster. Jag låter mig störas i kontorsarbetet och stannar upp och lyssnar. ”I’m not a princess” musicerar hon och snubblar över ackorden.

Imponeras av modigheten i att ställa sig på ett lastbilsflak och sjunga ut framför okända människor. Att våga ta plats på scen fastän hon inte är någon stjärna (ännu).

Är det modet att våga misslyckas som driver utvecklingen framåt? Continue reading Är det modet att våga misslyckas som driver utvecklingen framåt?

Om att leva från handen till munnen i dagens Bangladesh

Ett utdrag ur resedagboken från Bangladesh 2009. Jag har rest mycket till utvecklingsländer för att få fördjupad förståelse i hur saker och ting hänger ihop i en allt mer globaliserad värld.

08/11/2009 08:55 AM. Tankar från en säng i Srimongol, Bangladesh

Klockan är åtta på kvällen på första arbetsdagen i veckan, söndag. Kajorna på taken har tystnat och solen har sedan länge sjunkit ner bakom sjön och risfälten. Hur skriver man ner allt man upplever när man är mitt uppe i upplevelsen? Fast, tänker vi så får vi vänta till graven innan upplevelseflödet och intrycken avstannar. Denna dag kommer att leva vidare i våra hjärtan länge framöver.

Razbe är enda sonen i en fattig familj från en by utanför Srimongol. Han är lärare och åker hem till barn för att lära dem engelska. Han beklagar sig över att hans familj måste leva från handen till munnen, ingen möjlighet till att lägga undan pengar för framtiden. En gång samlade de ihop pengar till giftermål för den enda dottern. Tanken var att hon och brudgummen skulle leva tillsammans i England, men ödet ville annorlunda. Att systern är frånskild och tillbaka till familjen bara efter mindre än ett halvårs äktenskap är just Razbes stora bekymmer. Hur ska familjen få ihop pengar till ett nytt giftermål med en bättre man för systern, någon som hon kunde bygga en framtid med? Exakt vad som hände mellan henne och mannen förblir ett mysterium, men något vi förstått är hur svårt det är för en banglaflicka att gifta om sig.

Vi hade bestämt att ses klockan tio i hotellets foajé. När vi kom ner halv tio stod Continue reading Om att leva från handen till munnen i dagens Bangladesh