Välkommen på workshop “Tänk globalt-agera lokalt”

Glokalism på tapeten

länk till workshop-inbjudan: Tänk globalt - agera lokalt

“Tänk globalt – agera lokalt” är titeln på de två workshops som jag ska genomföra i uppdrag av folkhögskolorna i Västerås och Bergslagen under det större, kunskapslyftande projektet  “Medborgarna och EU”. Läs inbjudan här.

Under 90 minuter får ni deltagare chansen att i grupper diskutera er egen roll i den globala utvecklingen på miljöfronten. Jag inleder med en kort föreläsning och därefter får ni prata i mindre grupper kring utvalda frågeställningar som jag förberett.

Se kopplingen mellan här och där

Workshopen vänder sig till dig som är intresserad av miljöfrågor men känner att kopplingen mellan ditt eget handlande och de globala miljöproblemen inte riktigt känns glasklar. Syftet med diskussionsuppgifterna är att lyfta fram det egna handlandet och på så sätt inspirera till val som minskar negativ miljöpåverkan. Continue reading Välkommen på workshop “Tänk globalt-agera lokalt”

Hur ska företagen tjäna pengar på att bevara biologisk mångfald?

I veckan deltog jag för fjärde gången på Sustainability Day, detta år på Cirkus i Stockholm, som vanligt arrangerat av tidningen Miljöaktuellt. Temat var ”Planetens nya prislapp” och forskaren Åsa Jansson från Beijerinstitutet argumenterade skickligt för varför vi måste lära oss att ekosystemtjänster kostar pengar.

Värdera ekosystemtjänsterna


Våtmarker är naturen egna reningsverk, Foto: Vivi Pietik

Visst är det så att vi måste värdera de tjänster som planeten tillhandahåller oss gratis (tänk våtmarkens vattenrening, binas pollinering, skogen som koldioxidsänka). Annars kollapsar ekosystemen och därmed minskar chansen för planeten att försörja alla 9 miljarder människor år 2050. Detta är fakta som miljöförespråkarna Svante Axelsson Generalsekreterare på Svenska Naturvårdsverket, Anders Wijkman från Tällberg Forum, Lasse Gustavsson VD på Världsnaturfonden Sverige ställer sig bakom, liksom chefsekonomen Stefan Fölster från Svenskt Näringsliv (som visserligen alltid kommer med sitt i mina ögon tråkiga argument att vi i Sverige inte ska skärpa miljöreglerna eftersom företag då flyttar utomlands).

Många arter = hög buffert

Denna heldagskonferens arrangerades i samband med Näringslivets Miljöchefers årsmöte vilket ledde mig till att formulera frågan: Hur kan företag tjäna pengar på bevarad biodiversitet? Ett stort antal arter skapar nämligen en buffertförmåga för ekosystem att klara av förändingar. Men så länge vi inte ser den tydliga kopplingen mellan en art och dess funktion för vår ekomiska välfärd tenderar vi att bortse från det viktiga i att bevara arten.

Är konstgjorda marknader svaret? Dvs. att vi hittar på ett värde för biets pollineringsförmåga och räknar med den i budgetkalkylen. Jag är inte helt övertygad.

I det långa loppet kräver konstgjorda marknader (som tex. handel med utsläppsrätter) ett avancerat regelverk och god kontroll för att det ska bli olönsamt att smutsa ner och istället lönsamt att välja det mest miljöeffektiva. Jag blir frustrerad när jag tänker på alla utsläppsrätter som delas ut gratis till våra industrier som inte har råd att betala vad det kostar att smutsa ner. Ja såklart, om pappersbruket var tvunget att betala för alla sina faktiska utsläpp skulle det bli som Stefan Fölster förutsett, de flyttar verksamheten till Kina och Sverige förlorar intäkter.

Är ekoturism ett sätt att prissätta ekosystemtjänster?

Istället vill jag veta hur man kan tjäna pengar på ökad biologisk mångfald, på riktigt? Ett svar kan vara ekoturism. Människor betalar för att gå på vargsafari vilket i sin tur kräver att det finns 1) varg, 2) natur som vargen kan sträva om kring i 3) lugn och ro runt dessa strövområden. Klirr i kassan och naturen vann.

Fler exempel? En bred zon med lövträd i skogsbrynet skyddar monokulturen (tex. ett granfält) från hårda vindar. Detta gör skogsbruket mindre riskfyllt men miljöfrågorna är som bekant mer komplexa än så. Biodiversiteten ökar endast om arterna har möjlighet att röra sig fritt mellan de olika zonerna och föröka sig, via sk. korridorer. Detsamma gäller ovan nämnda exempel med vargsafarin. Inte hjälper det om vi har fraktionerade grönområden, en varg här och en annan där. Att i stort sett hela Sveriges vargstam härstammar från tre (!) individer är ett tydligt exempel på hur problemet med en liten genetisk variation riskerar att bestående utarma den biologiska mångfalden. Arten är mindre motståndskraftig mot störningar, tex. virusangrepp.

Vad tycker du?

Hur ska ett företag göra för att visualisera det faktiska samband som finns mellan företagets välfärd och naturens gratistjänster? Lika aktuell är den omvända frågan: Hur ska företagen hantera det långsiktiga problemet med en ständigt minskande biologisk mångfald?

Jag är idel öra.

Skogsbruk utan hyggen – långt ifrån verklighet i dagens Sverige

Idag, 13 april 2010, presenterade Svenska Naturskyddsföreningen sin rapport ”Skogsbruk utan hyggen”.

Trakthyggesbruk ställs mot hyggesfritt skogsbruk

Det förstnämnda innebär att man avverkar hela, eller nästan hela skogsbestånd, medan det hyggesfria skogsbruket innebär en selektiv avverkning.

Värdera biologisk mångfald – för långsiktig hållbarhet


Blivande skogsmästare lär sig planteringsteknik. Foto: Vivi Pietik 2010

Jag förespråkar att man ser till andra naturvärden i skogen än bara de ekonomiska värden som vi får ut av timmer, massaved och bränsle. Den biologiska mångfalden (antalet djur- och växtarter) behöver ökas för att vi ska kunna uppnå våra nationella miljömål. När skogsbestånd kalavverkas bildas barriärer för djur och växter att sprida sig, vilket är ett stort problem idag.

För att öka den biologiska mångfalden i Sverige har allt större skogsarealer fått ett ökat skydd (tänk Naturreservat, Nationalpark, miljöcertifierat skogsbruk). Paradoxalt nog har arealerna som kalavverkas aldrig varit större än vad de är idag och dagens intensiva skogsbruk gör det omöjligt för skogarna att inhysa en större biologisk mångfald.

Plockhuggning kräver stor kunskap hos den som avverkar

Trädtoppar i naturreservat, Foto: Vivi Pietik

Kärnan till problemet är väl just där, att ett homogent lättskött bestånd (tänk tallar i rad) lättare kan omvandlas till stora lass likartat timmer, medan en plockhuggning här eller där kräver större kunskap hos avverkaren och mer energi eftersom maskiner används fler gånger. Därtill går avverkningen långsammare (omloppstiden för skogen blir längre), vilket minskar effektiviteten av skogsbruket.

Det mest galna i sammanhanget är att om man bara ser på klimatnyttan i skogsbruk kan man argumentera för kalhyggen eftersom koldioxidupptaget per hektar skog blir större än i blandskog som plockhuggs. Detta illustrerar väldigt bra komplexiteten i miljöfrågor. Det finns för- och nackdelar med allt. Med en variation i ålder på träden får man en större motståndskraft mot sjukdomar och insektsangrepp samt en livsmiljö anpassad för fler djurarter. Därtill behövs en variation av trädslag, bestånd med lövträd behöver varvas med tall och gran.