Moving planet – what’s your move?

Think global – act local

“Moving planet” is a good example of glocalism (think global, act local).

On September 24th people from over 150 countries take part in a global action campaign addressed to minimize the use of fossil fuel.

The local actions are small if you look at them one by one – but when they are put together and advertised on a global scale the impact is bigger, a synergy effect.

What’s your move?

Välkomna solen!

Efter en lång mörk vinter kan jag snart ana ljuset i tunnelns slut … Förutom att dagarna blir längre och längre finns det en glad energinyhet som väcker hopp i mitt solcellsälskande sinne:

Vi har visst tillräckligt med solinstrålning på våra breddgrader för att utveckla solcellsindustrin. foto: V.Pietik

Intresset för Energimyndighetens investeringsstöd för solcellsanläggningar fortsätter att öka. Läs pressmeddelandet från Energimyndigheten.

Vilket kommer först? Hönan eller ägget?

Energimyndigheten fördelar 58,5 miljoner kronor mellan länen i Sverige. Ju större ansökningstrycket är, desto mer pengar fördelas till länet. Min slutsats är att det lönar sig att efterfråga.

Här kan pessimisten försöka slå hål på min glädje genom att påpeka att pengasumman som satsas på solenergi är liten i jämförelse med andra satsningar i miljardklasser. Kanske har ni hört att Vattenfall bygger ut kolkraften i Tyskland osv.

Tillgången skapar efterfrågan? Efterfrågan ökar tillgången?

Vi kan inte vänta på den dagen då pengarna ramlar in över solcellsindustrin. Vi måste skicka tydliga signaler på vad vi vill ha pengar till.

Vad vill vi satsa på för energislag? Är det utbyggnad av vindkraftsparker på åkrarna? Solceller på alla tak? Kolgruvor utomlands?

Solen skiner – köp gardiner … eller solcell!

Har vi inte hört allt redan?

Länk till Miljö30 programmet

November är här och därmed sparkar Miljöforum i Norberg igång.

Trettio dagar med miljötema

Sveriges Radio P4 Västmanland ringde upp mig i ottan och frågade “Har vi inte hört allt redan?”

Lyssna på intervjun via länken.

Ni hör klippet med mig kl. 08.09 (efter åttanyheterna och Cajsa Stina-popsången).

Miljörapporteringen är mestadels fullproppad med diverse katastrofer, är det inte oljeborrhål som läcker så är det aluminiumverksslamdammar som brister. Programledaren Martin Vare undrade om vi i Norberg verkligen kan påverka dessa globala händelser. Ni kan säkert ana vad mitt svar blev. Continue reading Har vi inte hört allt redan?

Var finns de svenska grönsakerna?

Foto: Emmi Köttö

Sommaren är äntligen här! Korna och fåren betar förnöjsamt av klöver och gräs. Morötter och rödbetor växer så det knakar i mitt grönsaksland. Ändå är detta bara det översta lagret vi ser, den vackra sidan av vår energikrävande matproduktion.

Jag önskar att stormarknaden kunde erbjuda variation till rimligt pris. Jag undrar varför det är så svårt att hitta närodlade produkter även under varma säsonger? Kunde min matbutik ha valt en mer avlägsen plats att importera gul lök ifrån än Nya Zeeland? Är Kenya enda landet som tillhandahåller sockerärtor? Varför är det samma tomater och paprikor från Holland året om?

Sommarsäsongen gör ett förvånansvärt litet avtryck i den svenska matbutikens grönsaksdisk. Förutom att jag just nu hittar svenska gurka, jordgubbe och färskpotatis är det inte mycket som tyder på att det närmar sig högsäsong i grönsakslandet.

Vad har vi för ansvar som konsumenter? Hur ska vi påverka utbudet? Kanske har vi möjlighet att göra ”godare val” genom att lära oss om odlingssäsonger och välja grönsak efter säsong? (Jag hävdar att solmogen tomat smakar bättre än växthusvarianten från Holland.)

Källa: http://www.unsertaeglichbrot.at

Sveriges Radio sände vintern 2010 dokumentärserien ”Matens pris” [1] där programledarna besöker ett 11 fotbollsplaners stort växthus där paprikaplantorna står i långa rader i sin näringslösning. För att öka på tillväxten pumpar man in koldioxid i växthuset, smart kanske. Växthuset blir dock för varmt mitt under dagen och fönstren öppnas så koldioxiden ändå slipper ut.

Det verkar inte finnas några krav från svenska konsumenter på att paprikornas växthus skulle värmas upp med annat än fossilt kol. Inte säger vi ifrån när det gäller de bekämpningsmedel och konstgödsel som används i produktionen. Istället är Sverige den största importören och vi köper holländska växthuspaprikor som vore de svenska morötter.

Foto: Emmi Köttö

Problematiken måste lyftas fram och tokigheten i att slösa fossila bränslen på grönsaksodling måste bestridas. När väl incitamenten finns till att ställa om energiproduktionen behöver det inte ta lång tid från plan till handling. På ett par år har omfattande energiförbättringar skett inom den svenska tomatproduktionen.[2]

Jag väntar med spänning på höstens äppelsäsong. Jag önskar att jag nu när jag bor på landet lätt kommer över nya svenska äppelsorter. Men risken finns att jag ändå kånkar hem Royal Gala från Argentina och Granny Smith från Brasilien – min matbutik har trots allt samma leverantörer, samma produkter, året om.

[1] Dokumentärserien Matens Pris, http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3737&grupp=10544

[2] http://www.va.se/nyheter/2010/02/09/svenska-tomater-allt-gronare/

Hur få ett välmående samhälle utan att tära på moder jord?

I tider då media dagligen rapporterar om globala klimatförändringar, etanolbilar och Kyotoavtal kan man lätt tappa fokus och känna sig uppgiven inför framtidens förutspådda miljökaos. Samtidigt finns det en utbredd ignorans bland svenskarna inför det faktum att vi lever i ett resursslösande välfärdssamhälle som har hög standard på bekostnad av fattiga människor och moder jord.

Jag kan urskilja två sambandskurvor som krockar, vilket gör det svårare att nå en hållbar framtid. Samhällsekonomer ser ett linjärt samband mellan välfärd och ökad ekonomisk tillväxt visat i att vi i världen har mer pengar som vi kan spendera på saker.

Ekologer ser ett annat, icke-linjärt samband mellan slöseri av naturens resurser och dess effekter som både kan vara plötsliga och försenade, dvs. ej synbara omedelbart efter ingreppet. Ett exempel är Amazonas regnskogar med hög biodiversitet som avskogas för att ge plats åt monokulturer (t ex bananplantager). Att skövla en viss andel från det ursprungliga totala är inte skadligt men nu när det snart inte finns något kvar att skövla står vi utan koldioxidsänkor och arter som behövs för ett motståndskraftigt ekosystem. Dessa två samband är svåra att sammanföra. Hur ska vi kunna försäkra ett välmående samhälle utan att tära på moder jord?

Jag tror att vi måste se över vad ett ”välmående” samhälle innebär. Är det så att vi mår bättre av att spendera rekordmånga miljarder kronor på detaljhandel, som vi gjorde julen 2007[1]? Vi har upprättat en folkhemsstandard utan dess like. Enligt beräkningar av ekologiska fotavtryck är det sagt att om alla levde som vi i Sverige skulle det behövas fler än tre jordklot[2]. Är jag alltför naiv när jag påstår att om vi ska uppnå ett hållbart resursanvändande måste vi anpassa oss till det Tellus vi fått tilldelat?

Det är hur vi lever våra liv som sätter spåren i naturen. Dock går det inte att sätta till den enskilda individens ansvar att få bukt på klimatförändringarna. Resursslöseriet måste dämpas med nödvändiga styrmedel, piska och morot. Konsumtionen behöver riktas från materiell välfärd mot tjänster och upplevelser[3].

Bio-energy power plant in Valencia. Foto: Vivi Pietik

Energieffektivisering och nya energikällor är något som Sveriges ledande miljöexperter pekar ut som viktigaste medlen för att klimatanpassa samhället. Solen är alla energikällors moder (kärnkraft och termisk energi borträknat) vilket leder till att de teknikområden som förespråkas att utvecklas är: Solvärme, solceller, solfilmer på byggnader och solenergi för vätgasproduktion till transportsektorn med mera. Även vind- och vågenergi har potential och bör utvecklas, liksom bioenergisektorn. Bioenergibranschen är kraftigt expanderande men samtidigt mycket känslig eftersom odling av bioenergi inte får ske på bekostnad av att människor i fattigare länder står utan odlingsbar mark för matproduktion[4].

För att minska på utsläppen av koldioxid från transportsektorn behövs nya lösningar för kollektivtrafik och trängselavgifter. Biodiversiteten och koldioxidsänkor hotas av avskogningen varför certifieringssystem och alternativa produkter och bränslen behöver lyftas fram.

Det finns innovativa forskare och teknikutvecklare som behöver investeringar för att kunna utveckla ännu okända lösningar. Däremot kan vi inte rulla tummarna i väntan på att framtiden utvisar hur det går för miljön. Vi som lever idag står i turordning att förvalta jorden för våra barn och barnbarn. Om man tar sig en funderare över hur fördelningen av resurser ser ut idag för att tillstå våra behov och begär, tror jag att man kan hitta flera uppslag till möjligheter för att bidra till en hållbar framtid.


[1] Rauden Lisbeth, 2007-12-27, ”Mellandagsrean hjälper julhandeln till rekord”, Dagens Handel

[2] http://www.myfootprint.org/ [accessed: 2010-05-12]

[3] Schück Johan, 2007-12-21, ”Minskad konsumtion inte rätt sätt att möta klimathotet”, Dagens Nyheter

[4] Strid Pernilla, 2008-01-03, ”Teknikerna som kan klara klimatet”, Miljöaktuellt