Förändringens år – en följetongsnovell om att vänta tills det är för sent

Källa: http://www.unsertaeglichbrot.at

Del 5 av 7 Vad är väl ett jordbruk utan jord eller fiskdisk utan fisk?

Till följd av de förgiftade åkrarna och döda jordarna skedde utvecklingen inom hortikulturen snabbt. I augusti slog nyheten ner som en bomb: ”För dagens jordbruk behövs ingen jord!”

Var detta religiös propaganda? Nej. Det visade sig att alla jordbrukare gått över till att odla grödor i näringslösningar istället för i myllan.

Växthusen kunde liknas vid intensivvårdsavdelningen på ett sjukhus. Rankorna hängde i sina ställningar, kopplade via slangar till en noggrant uträknad unik sammansättning av gödning.

Fina fisken i fiskdisken, ger plats åt andra organismer i havet…

Källa: http://nualgi.blogspot.com/2010/03/worlds-largest-dead-zone-suffocating.html

Att vi drabbats av ett storförändringens år förstod vi när sista storfisken trålades ur innanhavet mot slutet av september.

Fisketrycket hade varit stenhårt och storfisken var utfiskad. Detta blev startskottet för en kedjereaktion med bottendöd som resultat. Lillfisken, som varit storfiskens föda, förökade sig explosionsartat nu när predatorn var borta. I samma skala ökade lillfisken i sin tur trycket på djurplankton. Djurplanktonet slogs ut och växterna, som varit planktonets föda, blev mångdubbla vinnare i det näringsberikade innanhavet.

“The botten is nådd”

Växterna trivdes som fisken i vattnet. Frodades ostörda och självdog när tiden var kommen. Signade ner och bredde ut sig som ett täcke över botten som varken ljus eller syre kunde nå. ”The botten is nådd” sjöng en rappande skåning med vågigt hår.

Förändringens år – en följetongsnovell om att vänta tills det är för sent

Del 4 av 7 Skogarna föll som plocke-pinn

Träden höll inte för väder och vind

Inte nog med detta, mot slutet av april hade vårstormen dragit ner alla granskogar som odlats i sina prydliga rader runtom samhället. ”Bedrövligt” suckade resilienterna. ”Bra virke till valborgsmässoelden” utropade andra med ett skratt som fastnade i halsen.

Arkitekterna fick i sin tur i uppgift av makthavarna att skissa fram nya användningsområden för de nyskövlade områdena. Storskaliga projekt målades upp; golfbanor, bostadskomplex, köpcentrum, flygplats, slalombackar och åkermark.

Sagan om “blommor och bin” blev historia

Apropå åkermark var det nu dags för vårsådd. Användandet av bekämpningsmedel mot skadedjur slog ut alla insekter på odlingarna. Även flygfäna som skulle utföra ”blommor och bin”-metoden drog på foten.

Arbetslösheten löstes på oväntat sätt

Makthavarna och jordbrukssektorn slog ihop sina kloka huvuden och under försommaren fick den utbredda arbetslösheten i samhället en oväntad lösning. Utrustade med pensel och blomdamm på burk gick de säsongsanställda bi-pollinerarna från den ena könsmogna blomman till den andra och pudrade för allt vad växtlivet var värt.

Förändringens år – en följetongsnovell om att vänta tills det är för sent

Tur nog nådde radioaktiviteten inte vattendragen.

Del 3 av 7 Gamla stavar fick gå ett par varv till

Mitt under den smällkalla vintern visade det sig att landets kärnkraftverk var så föråldrade att de alla behövde byggas om. Samtidigt spreds återvinningsboomen även till kärnkraftsindustrin. Istället för att kasta bort uttjänta kärnkraftsstavar började ingenjörerna utvinna mer energi ur de gamla.

De stavar man gömt långt inunder bergtäcket gjorde sig påminda i februari. Berget visade sig ha sprickor och radioaktiviteten sipprade ut åt både höger, vänster och rakt uppåt. De boende ovanför berget blev radioaktiva och flyttade in på sjukhus. Makthavarna bestämde sig för att raskt evakuera stadsdelen och spärra av området.

Avloppsvatten = Farligt avfall?

Tur nog nådde radioaktiviteten inte vattendragen. Det gjorde dessvärre preventivmedlen, rapporterade medierna i mars. Fisken visade sig vara steril av alla läkemedelsrester i avloppsvattnet och nu skulle vi tvingas klassa vårt slam som farligt avfall. Vart var världen på väg?

Förändringens år – en följetongsnovell om att vänta tills det är för sent

Alltid kom Resilienterna på "RÖVA" med samma uttjatade slutsats: ”Vi har bara ett jordklot – men vi lever som om vi hade fler”.

Del 1 av 7 – Länge leve förändringen!

Inte hade någon på riktigt kunnat ana att utvecklingen skulle gå så fort. Tänk att vår värld ställdes på ända, under loppet av ett enda år. Nya förhållanden rådde och det vi tidigare tagit för givet var nu ett minne blott. Farväl till urskogstiden! Länge leve förändringen.

Förändringen låg säkert länge, under ytan, dold för oss som levde våra vanliga liv i lugnan ro. Vi som handlade maten på stormarknaden, tog bilen på familjesemester och svettades på kontoren. Under förändringens år samlades makthavarna i omgångar för att lyssna till representanter från den nya organisationen ”RÖVA”, (Resilienternas ÖverVetenskapsAkademi) som redovisade resultat från den ena resiliensstudien* efter den andra. Alltid kom de med samma uttjatade slutsats: ”Vi har bara ett jordklot – men vi lever som om vi hade fler”.

Vem kan äta kakan och ha den kvar?

Vadå fler jordklot? Det finns bara ett jordklot. Förstod inte resilienterna detta? Hur skulle det vara möjligt att vi levde på mer än maximum. Vem, förutom bulimikern, kan både äta kakan och ha den kvar? Folk lyssnade dock på RÖVA:s larmrapporter och makthavarna i sin tur lovade åtgärdspaket som skulle förhindra att skogar dog, djur förgiftades och att innanhaven förvandlades till gröngul gegga.

Fortsättning följer …

*) Resiliens betyder ordagrant förmågan att återhämta sig eller motstå olika störningar.